Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som oftare drabbar män än kvinnor. Det är vanligt att sjukdomen blir synlig först efter att man har uppnått en ålder av 55-60 år. När man får en diagnos så kan sjukdomen ha pågått i många år eller till och med årtionden, utan att man då har kunnat koppla samman dessa symptom med Parkinsons sjukdom. Man uppskattar att cirka 1 procent av befolkningen får Parkinsons sjukdom efter att de har fyllt 60 år. Redan under 1800-talet finns Parkinsons sjukdom beskriven i vissa medicinska tidningar. Trots att man har haft kännedom om denna sjukdom under en lång tid vet man än idag inte exakt vad som frambringar sjukdomen. Parkinsons sjukdom beror på att det finns en brist på ämnet dopamin i hjärnan, vilket beror på att nervceller som innehåller dopamin dör. Dopamin är ett ämne som hjärnan behöver för att snabbt kunna sända ut signaler till kroppens funktioner. Med tiden sjunker även nivåerna på andra ämnen i hjärnan som gör att man kan drabbas av ytterligare besvär.
Denna neurologiska sjukdom leder till att man kan få svårt att kontrollera sina rörelser. Exempelvis kan en hand eller ett ben börja skaka i viloläge för att sluta skaka så fort man aktiverar handen eller benet. Andra symptom som kan uppstå med tiden är koncentrationssvårigheter, talsvårigheter och svårigheter att utföra spontana rörelser. Detta kan leda till att man med tiden kommer att behöva få hjälp med olika vardagliga sysslor.
Parkinsons sjukdom ärftlighet
Det finns ett visst belägg för att Parkinsons sjukdom är ärftligt då cirka 15-20 procent av de personer som drabbas av Parkinsons sjukdom har en släkting som också har eller har haft Parkinsons sjukdom. I cirka 5 procent av fallen har man också sett att det kan vara genetiskt betingat.
Forskare uppskattar att det krävs upp till 20 års ytterligare forskning kring Parkinsons sjukdom innan man kan få svar på varför man drabbas och även hur man drabbas. Parkinsons sjukdom är dock inte smittsam.
Behandling av Parkinsons sjukdom
Parkinsons sjukdom kan inte botas däremot så finns det behandling i form av olika bromsmediciner som personer som har fått diagnosen kan erhålla. Det gör att Personer med Parkinsons sjukdom kan leva ett ganska vanligt liv, åtminstone de första 10-15 åren efter diagnosen. Därefter brukar besvären bli än mer svåra samtidigt som behandlingen inte hjälper fullt ut vilket ofta leder till att personer blir rörelseförhindrade. Det innebär vanligen att de behöver hjälp med sina vardagliga uppgifter.
Behandlingsmetoderna för Parkinsons sjukdom är olika beroende på vilka symptom som de sjuka har. Det är också vanligt att behandlingen behöver ändras under sjukdomstiden då det uppstår nya former av besvär. Utöver sjukvård, i samband med utredning av behandling, krävs ingen annan sjukvård av de som har Parkinsons sjukdom. Parkinsons sjukdom är inte en dödlig sjukdom utan de som drabbas av Parkinsons sjukdom lever i genomsnitt lika länge som friska personer. Dock kan livskvaliten vara betydligt nedsatt de sista åren vilket visar sig i att personer inte kan klara av att ta hand om sig själva.